ebbavictoria

Kategori: Texter av mig

När man lär känna en persons insida

 När man lär känna en persons insida och inser att den är lika fin som utsidan. När bristerna är lika fina som det finaste med personen. Och att man blir glad av att bara kolla på personen för man ser det fina, personligheten. Den som gör honom till den människan man inte får nog av. Hur jordnära och givmild han är. Och när man möter varandras blickar och man blir helt varm och fylld av glädje och man bara inte kan ta bort blicken för man får inte nog. Och varje gång man skrattar tillsammans och man glömmer bort omvärlden och man önskar att det alltid förblir såhär. Hans glädje är min glädje. När hans fina händer nuddar ens hud och man blir helt bubblig inombords. När varje beröring blir speciell bara för att det är han. Och när det är mer än bara en kyss, det är han, det är hans läppar mot mina. Bara existensen gör mig varm, att en människa kan få en må bra genom att bara finnas. Det kan vara ord, närhet, blick, beröring, bara det är från honom. Ibland kan man inte sätta ord på vad man ser i en person, utan man vet bara att den personen kan ta en till en värld ingen annan kan. Bara en persons ord kan få en att känna att ingenting spelar någon roll, för så länge jag har honom, är allt bara så jävla bra och hur han alltid kan få mig så glad även i de stunder då jag verkligen inte känner för att skratta. /E

Att lätta på känslorna och själen

Jag älskar att sitta uppe om nätterna och bara skriva. Skriva tills jag inte har något mer att skriva om, tills jag tömt allt som har med känslor att göra som fyller hela mig. Åtminstone för stunden. Tills hjärnan är tom och själen inte längre känns tung. Det är på natten som allting känns mycket större och känsligare. Man blir mindre som människa på något sätt. Jag vet inte vad det är, men jag känner det. Varenda ord skaver på mig i djupet och jag lättar på det genom att skriva. Fingrarna dansar över tangenterna och meningarna blir längre. Stycke efter stycke står varenda känsla i min kropp nedskrivet och jävlar vad skönt det är att skriva. Sitta i sin säng i mörkret och känna hur allt lättas från axlarna. Att skriva hjälper, iallafall för mig. Man lättar på känslorna och själen, tömmer allt. Att skriva är som en terapi för mig. Känslorna man har inom sig blir ord och man har de framför sig formulerade. /E

Upp